Stina Gardell

För simmaren se Stina Gardell (simmare)

Kristina Elisabeth "Stina" Aakerholm Gardell, född Gardell den 3 september 1965 i Täby, är en svensk dokumentärfilmare och producent. Hon har bland annat producerat Jag är Ingrid (2015), dokumentärfilmen om Ingrid Bergmans liv, som hade världspremiär under filmfestivalen i Cannes 2015. Gardell skrev även manus till filmen tillsammans med regissören Stig Björkman och filmklipparen Dominika Daubenbüchel.

Hon är dotter till Bertil och Ingegärd Gardell samt syster till Mattias, Pelle, Jonas och Bernt Gardell. Hon är gift med Mette Aakerholm Gardell och har två barn. Rikard Wolff är far till ett av barnen.

Efter studier på Dramatiska Institutetet i Stockholm arbetade hon som radioproducent för Sveriges Radio P1 åren 1994–1999. Gardell har gjort elva radiodokumentärer, bland annat Resan till Kungen, Land i Sikte och Bland gruvhål och Rosa Maränger. Hon har gjort fem dokumentärfilmer, däribland "För husfridens skull" (1995) tillsammans med Tove Torbiörnsson, Se mig (2000) och Den perfekta araben (2004) tillsammans med Benjamin Wolff samt Magen är mitt centrum (2002) och Cornelia, Regnbågsungen (2005). Gardell driver sedan 2005 produktionsbolaget Mantaray Film. Senare filmer av Gardell är Alice och jag 2006 Nunnan 2007, Mammas comeback och Jag är min egen Dolly Parton 2011.

Som producent har Stina Gardell fått ett antal prestigefyllda filmpriser, exempelvis Guldbaggen, Kristallen, Ikaros och Silverfjärilen. Internationellt har Gardell två gånger belönats Bästa dokumentärfilm på Prix Italia, 2007 för Nunnan (2007), regisserad av Maud Nycander, och för Han tror han är bäst (2011) av Maria Kuhlberg. Den senare fick också ett särskilt omnämnande på Prix Europa. Gardell tilldelades också 2014 års Dorispris för årets filmgeni som främjat jämställdhet i filmbranschen.

Producent

• 2006 – Alice och jag
• 2007 – Nunnan
• 2009 – Fotografen från Riga
• 2010 – Blood Calls You
• 2011 – Jag är min egen Dolly Parton
• 2011 – Han tror han är bäst
• 2011 – Mammas comeback
• 2012 – Våga minnas
• 2013 – Drömmen om Maremma
• 2013 – Optimisterna
• 2014 – Jag ser dig
• 2015 – Jag är Ingrid
• 2015 – Drottninglandet
• 2015 – Transphobia
• 2017 – Tystnadens språk
• 2017 – Brev till en seriemördare
• 2017 – Silvana - Väck mig när ni vaknat
• 2018 – Leva.Älska

1. ^ TT Spektra (2011-07-28): "Sommarporträtt: Stina Gardell". Svd.se. Läst 21 oktober 2013.
2. ^ ”Rikard Wolff fick barn med Gardell”. http://www.expressen.se/nyheter/rikard-wolff-fick-barn-med-gardell/. Läst 7 juli 2016. 
3. ^ ”Om Mantaray Film”. http://www.mantarayfilm.se/profil_det.asp?q=about. Läst 16 augusti 2011. 
4. ^ Spektra. ”Sommarporträtt: Stina Gardell”. http://www.svd.se/sommarportratt-stina-gardell. Läst 7 juli 2016. 
5. ^ ”Stina Gardell – Drottninglandet”. Arkiverad från originalet den 5 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161005134441/http://tempofestival.se/stina-gardell-kor-stora-som-elefanter/. Läst 7 juli 2016. 
6. ^ ”Doris Filmgenipris | Göteborg Film Festival”. www.giff.se. Arkiverad från originalet den 30 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160830012931/http://www.giff.se/award/doris-filmgenipris. Läst 7 juli 2016. 

• Wikimedia Commons har media som rör Stina Gardell.
  Bilder & media
• Stina Gardell på Svensk Filmdatabas
• Stina Gardell på Internet Movie Database (engelska)
• Mantaray Film