Nils Lillienanckar

Nils Lillienanckar (före adlandet Lilja), född 24 december 1695 och död 2 november 1773 var en svensk sjömilitär.

Nils Lillienanckar föddes i Karlskrona som son till varvskaptenen Johan Larsson Lilja och Annika Böös. Redan 1709 kom Lillienanckar i tjänst vid amiralitetet, och bevistade som lärstyrman 1710 sjöstriden mot danskarna i Kjögebukt samt som medelstyrman svenskarnas anfall mot ryska flottan i Reval 1715 och träffningen mot danskarna vid Radön. Befordrad till amiralitetslöjtnant 1717, återtog han som befälhavare på brigantinen Göja två priser, och tjänstgjorde 1722-25 för sin utbildning i sjöyrket som styrman på åtskilliga handelsfartyg, därunder han bland andra äventyr deltog i en strid mot sjörövare på Afrikas nordkust. Han utnämndes 1735 till kaptenlöjtnant, och deltog som sådan i kriget mellan Sverige och Ryssland 1741-43 och blev 1747 varvskapten vid Göteborgs eskader. 1755 utnämndes han till kommendörkapten, och tjänstgjorde under viceamiral Axel Lagerbielke på den förenade svensk-ryska flottan under pommerska kriget, och befordrades efter krigets slut till schoutbynacht 1765 och blev två år därefter chef för örlogseskadern i Göteborg. För sin skicklighet och trogna tjänster upphöjdes han, jämte sin son 1770 till adligt stånd och antog namnet Lillenanckar. 1771 utnämndes han till viceamiral.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på artikeln Lillienanckar, Nils  Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.