Lindorm Ribbing

Lindorm Ribbing, född 25 april 1569 på Svansö säteri, Bottnaryds socken, Älvsborgs län, död 1 april 1627, var en svensk inflytelserik godsägare, riksråd och militär.

Ribbing omtalas i ungdomen som Johan III:s fanjunkare. Han erhöll vid tjugofem års ålder fullmakt som häradshövding i Seminghundra härad i Uppland. Han sändes 24 september 1598 av hertig Karl (IX) till Sigismund, som då låg i Linköping med ett fredsförslag, och befann sig fortfarande i Sigismunds läger vid tidpunkten för slaget vid Stångebro. Han sägs ha påverkat slagets utgång genom att hindra adelsfanan från att ingripa i slaget.

År 1604 utnämndes han till hovmästare och råd hos hertig Johan av Östergötland, och blev året därefter befallningsman över Vadstena stad och län samt 1615 lagman i Östergötland. 1619 förordnades han till landshövding över Östergötlands län. Lindorm Ribbing utsågs 1624 till riksråd. Han var 1624 en av de fyra kommissarier som under Axel Oxenstierna slöt traktaten med Danmark i Sjöared.

Fadern var ståthållaren på Vadstena slott Peder Svensson Ribbing och modern var Märta Jonsdotter Oxehuvud. Lindorm Ribbing gifte sig 1605 med Märta Bonde. Han var far till riksrådet Per Ribbing.