Karl Ludvig von Schantz

Carl Ludvig von Schantz, född den 25 maj 1681 i Stockholm, död den 25 mars 1734, var en svensk arkeolog och ämbetsman.

Carl Ludvig von Schantz var son till Ludvig von Schantz och Christina Fineman och gift första gången från 1715 med Hedvig Eleonora Törnhielm och andra gången från 1720 med Elias Brenners dotter Maria Aurora. Han uppges ha fått en vårdad uppfostran med extra mycket undervisning i teckning. Han antogs som ritare vid Antikvitetsarkivet 1703 och utsågs till assessor där 1719. Under sin tid som ritare studerade han vid sidan av sina arbetsuppgifter genealogi, heraldik, numismatik och runologi. De kunskaper han förvärvat inom heraldiken använde han när han utformade släktvapen åt nyadlade familjer men när Nils Tungelfeldt fick ensamrätt att skapa heraldiska vapen 1718 tvingades han sluta med denna sidosyssla. Hans forskningar kring runskriften resulterade i en avhandling om runstaven, som förvaras vid Kungliga biblioteket. Han skrev även det föga källkritiska genealogiska verket Matrikel öfwer Sweriges rikes ridderskap och adel (1731).

Några av hans teckningar var med som illustrationers i Jöran Nordbergs bok S. Clara minne som utgavs 1727. Carl Ludvig von Schantz författade för övrigt en ättebok över äldre och nyare svenska familjer, två släkttavlor över Helmfeltska ätten, en redogörelse för Cronstedtska myntkabinettet med mera, arbeten som dock aldrig blev tryckta. Vid sin död efterlämnade han ett dyrbart bibliotek som delvis var ärvt från svärfadern Mårten Törnhielm.

• Schantz, 2. Karl Ludvig von i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
• Svenskt konstnärslexikon del V sid 53-54, Allhems Förlag, Malmö.

Noter

1. ^ Libris
2. ^ Libris