Jonas Iwarson

Jonas Iwarson, född 28 augusti 1867 i Näskotts socken, död 26 juli 1947 i Uppsala, var en svensk missionär.

Jonas Iwarson var son till hemmansägaren Iwar Nilsson. Han avlade mogenhetsexamen vid Fjellstedtska skolan i Uppsala 1894, utexaminerades från Johannelunds missionsinstitut 1896 och prästvigdes i Linköping samma år. Efter språkstudier i Italien 1896 började han i mars 1897 en nära fyrtioårig gärning som Evangeliska fosterlandsstiftelsens missionär i Eritrea. 1934–1936 var han stiftelsens reseombud för yttre mission och 1937–1938 predikant vid Kristinebergs kapell i Stockholm. Han var från 1930-talet bosatt i Uppsala och tjänstgjorde tidvis som resetalare för den yttre missionen. Iwarson var stationeras i Asmara med kortare perioder i Zazega och Beleza. De första åren förstod han och hans hustru Anna Mathilda Sahlström ett gossbarnhem i Asmara. Då den svenska missionen av den italienske guvernören anförtroddes medel för att starta nödhjälpsarbeten, lades ledningen för dessa i Iwarsons händer. Vägar byggdes och en kyrka uppfördes i Geleb 1899. Iwarson var 1913–1933 ordförande i missionskonferensen i Eritrea. Han grundade under första världskriget då nya missionärer hindrades att resa från Sverige ett seminarium för att utbilda eritreanska medhjälpare och drog upp riktlinjerna för en inhemsk självständig kyrkoorganisation. 1926 blev Iwarson denna kyrkas första president. Han utgav flera skrifter om missionsverksamheten och Östafrika.

• Iwarson, Jonas i Svenska män och kvinnor (1948)

Noter