Johan Wärnschiöldh

Johan Wärnschiöldh (stavas även Johan Wärnschöld) född omkring 1610 i Lena prästgård - nuvarande Vårgårda kommun - död 1674 i Stockholm, var en svensk ingenjör, lantmätare, stadsplanerare, generalkvartermästare och ansvarig för rikets fästningsbyggen.

Johan Wärnschöld var son till kyrkoherden Andreas Matthiae i Lena socken i Västergötland varifrån han bildade sitt första efternamn, Lenæus. Han blev först student i Uppsala innan han utnämndes till ingenjör vid svenska armén i Tyskland 1630. Återvände till Sverige 1635 där han senare fick ett stipendium för utrikes studier som till största delen bedrevs i Holland. Åter i Sverige 1639 fick han anställning vid Jönköpings fästningsbyggnad. Året därpå befordrades han att inspektera befintliga fästningar i Estland och Livland samt att komma med nya förslag att förstärka befästningverken i Reval, Pernau och Riga. Åren 1641 och 1642 var han åter i Holland för studier innan han 1644 anställdes vid fältstaten i Sverige.

Vid Olof Örnehufvuds död 1645 utnämndes Wärnschöld till dennes efterträdare som chef för fortifikationsverket med titeln generalkvartermästare. Han blev därmed ansvarig för alla fästningsbyggen i Sverige och adlades därför med namnet Wärnschöld 1646. Han ombesörjde bland annat ombyggnaden av fästningen i Marstrand efter att den förvärvats vid fredsslutet 1658 och som då fick namnet Karlstens fästning. Han formgav och ansvarade för byggandet av Nya Älvsborgs fästning på Kyrkogårdsholmen vid inloppet till Göteborg. Han var också initiativtagare till att omge Kalmar med befästningar efter nederländskt mönster. Till Malmö skapade han ett förslag till befästning och då ska han istället ha använt sig av vad som kommit att kallas för den franska skolans former. Han uppförde även Karlsvärds fästning vid Slite på Gotland. Dessutom förstärkte han försvarsanläggningarna i Helsingborg och Landskrona.

Johan Wärnschöld var gift med Maria Bure, en dotter till Olof Bure och Elisabeth Bagge (släkten Bagge af Boo).

• Råberg, Marianne (1987). Visioner och verklighet, Stockholmskartor från 1600-talet. Stockholm: Stockholmsmonografier. ISBN 91-38-07513-X