Johan Laurentz Caton

Johan Laurentz Caton, född 5 december 1753 i Stockholm, var en svensk kopparstickare.

Caton var son till extra löjtnantnen, senare överstyrmannen vid amiralitetet Holger Caton. Sedan hans mor avlidit 1758 intogs han 1760 på Stockholms barnhus, där han blev elev vid barnhusets ritskola. 1767 blev Caton elev vid Per Flodings gravyrskola. Skolan upphörde 1774-1775, men Caton fick möjlighet att fortsätta som Flodings elev till 1778. Han fick det svårt att överleva som konstnär och gick samma år i urmakerilära hos hovurmakare E. Lindgren, men lämnade på 1780-talet urmakeriläran ännu som gesäll för att på nytt försöka försörja sig som kopparstickare. Utöver ett antal porträttgravyrer finns även ett flertal porträtt i blyerts, tusch och rödkrita av Catons hand. Redan i slutet av 1780-talet verkar dock hans förmåga att försämras. Enligt uppgift skall han slutligen ha blivit "vansinnig". Catons senare öden är okända; de sista bevarade teckningarna av honom är från 1807. Caton är representerad vid bland annat Nationalmuseum i Stockholm.

• Johan Laurentz Caton i Svenskt biografiskt lexikon

Noter

1. ^ Nationalmuseum