Quick Facts
Biography
Johan Arvid Hedvall, född 18 januari 1888 i Skara, död 24 december 1974 i Göteborg, var en svensk kemist.
Biografi
Hedvall disputerade 1915 vid Uppsala universitet. Efter en tid som lektor i kemi vid tekniska läroverket i Örebro 1919-29 blev Hedvall 1929 professor i kemisk teknologi vid Chalmers tekniska institut.
Hans forskning gällde framför allt fasta tillståndets kemi, bland annat glasforskning, samt metalloxiders kemi. Han var en av de första att inse att kemiska reaktioner kan äga rum i och mellan fasta ämnen och har utfört fundamentala undersökningar av sådana fenomen.
Han blev ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien 1935, av Vetenskapsakademien 1941, av Fysiografiska Sällskapet i Lund 1945, samt av Finska Vetenskapsakademien 1957.
Hedvall fick motta Göteborgs stads förtjänsttecken den 3 juni 1949, med motiveringen: "På den naturvetenskapliga forskningens område har Arvid Hedvall ett namn med internationell klang. Senast har han varit borta i Orienten och överlagt med invånarna i Palestina och på andra platser om hur de skall utnyttja sina speciella naturtillgångar och på hemvägen har han enligt uppgift övervägt vad som är att göra för att rädda det gamla Hellas' konstskatter från förintelsen. Arvid Hedvall är en god ambassadör för vår stad och vårt land ute i världen. Han är också en rikt fasetterad personlighet. Sina egna manar han till självbesinning; på oss politiker ser han kritiskt men överseende. Där finns något av attisk sälta i hans behandling av människorna. Vi möter Arvid Hedvall ibland ute i staden — en högrest patriarkgestalt med blicken mot stjärnorna. Stadsfullmäktige ber att få överlämna stadens förtjänsttecken till Eder, Arvid Hedvall, som ett uttryck för beundran och uppskattning."
Hedvall har även författat skrifter om kemiska aspekter på arkeologi och byggnadsminnesvård.
Utmärkelser
- Kommendör av Nordstjärneorden (KNO)
- 1952: Hedersmedlemskap i Gesellschaft Deutscher Chemiker
- 1958: Kommendör av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden (KTyskRFO)
Källa
- De Kungliga Svenska Riddarordnarna: 1958/59. Uppsala: Almqvist & Wiksell. 1958. sid. 124