Gustaf Andersson i Rasjön

Gustaf Henning Andersson, Gustaf Andersson i Rasjön, född 18 december 1884, död 12 november 1961, var en svensk politiker (folkpartist). Han var partiledare för Folkpartiet (1936–1944), riksdagsledamot (andra kammaren) för Kopparbergs läns västra valkrets 1921 och för Kopparbergs läns valkrets 1922-1948, kommunikationsminister i samlingsregeringen Hansson III under andra världskriget (1939−1944) samt landshövding i Kopparbergs län (1944–1951).

Gustaf Andersson bodde i byn Rasjön i Dalarna. Enligt namnskicket i andra kammaren blev ledamöter som hade lika namn benämnda efter namn på den ort eller gård där de bodde, därav tillägget "i Rasjön".

Gustaf Andersson i Rasjön växte upp i en politiskt turbulent tid. När han vid tiden kring sekelskiftet började vakna till politiskt medvetande hade dyningarna efter tullstriden 1887 ännu inte lagt sig. Hans far var frihandlare, liksom andra i byn, medan i grannsocknarna förhållandet var annorlunda. Det var tre frågekomplex som var sammantvinnade i varandra: tullfrågan, rösträttsfrågan och försvarsfrågan. De som var protektionister, rösträttsmotståndare och försvarsvänner kallades högermän, och de som var frihandlare, rösträttsvänner och fredsvänner var vänstermän. De politiska grupperingarna följde också sociala linjer: högermän var mera förmögna än vänstersinnat småfolk.

I Anderssons hembygd, Gustafs socken, var frikyrkan och nykterhetsrörelsen starkt representerad, medan den i grannsocknen Stora Skedvi var svagt och följaktligen var högermajoriteten kompakt. Han deltog för första gången i valrörelsen våren 1914, i bondetågets och borggårdskrisens kölvatten.

Andersson var kommunikationsminister i samlingsregeringen Hansson III under andra världskriget (13 december 1939−30 september 1944).

1944 efterträddes Andersson som partiledare av Bertil Ohlin, vilken blev samlingsregeringens handelsminister.