Folke Truedsson

Folke Evald. Truedsson, född 19 mars 1913 i Kristianstad, död 1 juni 1989 i Röschenz i Schweiz, var en svensk skulptör.

Han var son till järnvägstjänstemannen Alfred Truedsson och Lydia Johansson och från 1937 gift med läraren Swea Olson. Truedsson utbildade sig först till metall- och träslöjdlärare vid Tekniska skolan i Stockholm och Slöjdseminariet i Nääs och arbetade som lärare under flera år.

Han utbildade sig i skulptur vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm 1939-1945 för bland andra Eric Grate och Isaac Grünewald och genom självstudier under resor till bland annat Danmark, Tyskland, Schweiz och Italien. Han tilldelades det Ribbingska stipendiet 1946, stipendium från Kungafonden 1957, Konstakademiens Winqvistska resestipendium 1958 samt statliga arbetsstipendier.

Han debuterade separat 1957, vid 44 års ålder på Sturegalleriet i Stockholm med en kollektion skulpturer. Han presenterade sina arbeten på talrika separatutställningar och tillsammans med Cliff Holden ställde han ut på Göteborgs konsthall 1960 och tillsammans med Ragnar von Holten, Lennart Iverus och Patrik Jordan ställde han ut på Lunds konsthall. Han medverkade i utställningen Skulpturer i Natur som visades på Skansen 1948 och utställningar med samma namn som visades av Trädgårdsföreningen i Göteborg 1955, Kulturhistoriska museet i Lund och Norrvikens trädgårdar i Båstad. Han var representerad i Nordiska konstnärsförbundets utställning i Odense, skulpturbiennalen i Amsterdam, Kunstnernes Efteraarsudstilling i Köpenhamn, Nutida svensk skulptur på Liljevalchs konsthall samt svenska konstutställningar på Galerie Raymond Creuze i Paris 1964 och i Aten 1965.

Han så småningom många uppdrag för offentlig konst. Idag pryder omkring 50 delvis monumentala verk i brons, sten eller betong olika offentliga byggnader, platser och museer. Det mest kända verket är den över 100 kvadratmeter stora väggreliefen Pelarsal i ofärgad betong på Radiohuset i Stockholm från 1962-1965. År 1982 bosatte han sig i schweiziska Röschenz, där han dog efter längre sjukdom.

• Torso, brons, 1946, i Sölvesborg
• Horisontell formation, brons, Ljungarumsskolan i Jönköping, 1970
• Kaskad, 1971, Tensta/Hjulsta
• Horisontal, 1973, i Bandhagens centrum, Stockholm
• Nordisk Konstmedaljserie, 1976
• Betongvägg i Nya Radiohuset, Stockholm
• Hinc robur et securitas, 1964, betongrelief i entrén till Svenska Handelsbankens nybyggnad, Gävle
• Väggdekoration, Tingshuset, Stenungsund
• Vattenskulptur för Försvarsmakten, Stockholm
• Vatten- och ljusskulptur Vivalla bostadsområde, Örebro
• Skulptur, skola, Eslöv: Bronsblomma
• Relief, Långbro Sjukhus, Stockholm
• Skulptur, Museigården, Kristianstad: Sinfonia
• Marmorskulptur, Minneslunden Krematoriet, Helsingborg: Komposition
• Skulptur, Nya Krematorielunden, Kristianstad
• Glasfönster, St. Martinskirche Pfeffingen, Schweiz
• Sinfonia, Mühleplatz Aesch

• Truedsson är representerad vid bland annat Moderna museet, Nationalmuseum i Stockholm, Lunds universitets konstmuseum och Kalmar konstmuseum.

• Majlis Stenman: Folke Truedsson, Edition Apel 2013

• Svenskt konstnärslexikon del V, sid 479-480, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390293

1. ^ Truedsson, Folke E i Vem är det 1985
2. ^ Döda 1982-1992 i Vem är det 1993
3. ^ Moderna museet
4. ^ Nationalmuseum
5. ^ Kalmar konstmuseum

• Folke Truedssons biografi

• Wikimedia Commons har media som rör Folke Truedsson.
  Bilder & media