Ernst Ericsson

Ernst Adrian Ericsson född 5 april 1866 i Västra Vingåkers socken, Södermanlands län, död 7 februari 1944 i Oscars församling, Stockholms län, var svensk överste, militärhistoriker och författare.

Ericsson var son till lantbrukaren Eric Ericsson och Greta Johanna Medin och kom från en känd storbondesläkt från bygden kring sjön Tisnaren i norra Östergötland.

Ericsson genomgick artilleri- och ingenjörhögskolan 1890—1893 och var bland annat chef för Göta ingenjörregemente 1915-1917. Mest känd har han dock blivit för sina militärhistoriska skrifter som den stora minnesskriften över Erik Dahlberghoch monografien om Olof Hansson Örnehufvud .

Ericsson är en känd representant för Skedevi församling då han i samarbete med konsul Hjalmar Wicander på många sätt har gynnat församlingen genom restaurering av kyrkan och byggande av församlingshus mm. Han är också författare till boken "Ur Skedevi kyrkohävder"med anteckningar om kyrkan och äldre tiders sockenliv.