Carl Gustaf Wiborgh

Carl Gustaf Wiborgh, född 10 oktober 1793 i Vreta klosters socken, död 1 augusti 1850 i Ekebyborna socken, var en svensk präst i Ekebyborna församling och Orlunda församling.

Carl Gustaf Wiborgh föddes 10 oktober 1793 i Vreta klosters socken. Han var son till inspektorn Anders Wiborg och Christina Persdotter på Malfors. Wiborgh studerade i Linköping och blev höstterminen 1813 student vid Uppsala universitet, Uppsala. Han tog 14 juni 1821 magister och blev 8 november 1826 apologist i Linköping, tillträde 1827. Wiborgh blev 15 augusti 1827 kollega i Linköping, tillträde 1828 och prästvigdes 17 januari 1834. Han tog 15 februari 1834 pastoralexamen och blev 17 juli samma år rektor i Vadstena och kyrkoherde i Orlunda församling, Orlunda pastorat, tillträde 1835. Den 27 november 1839 blev han kyrkoherde i Ekebyborna församling, Ekebyborna pastorat, tillträde 1840. Wiborgh avled 1 augusti 1850 i Ekebyborna socken och begravdes 11 augusti samma år av kyrkoherden Carl Augustin Schröder, Väderstads socken.

Familj

Wiborgh gifte sig 30 september 1836 med Maria Ölander (1815–1859). Hon var dotter till vice häradshövdingen Nils Ölander och Maria Christina Kihlström i Orlunda socken. De fick tillsammans barnen Nils Carl August (1837–1893), Johan Gustaf Wiborgh, Hilda Ingeborg Christina (1841–1876), Selma Sophia (1844–1913) och Sigrid Maria Cecilia (1849–1849).

• Quinta Iliadis Homericæ Rhapsodia, Græce & Svethice. P. III, Uppsala 1817.
• In appollinem Hymnus Homericus Svethice redditus, Uppsala 1821.
• Animadversiones in Prophetam Habacuc historicæ et criticæ. P. I, Uppsala 1822.

Noter