Carl-Gustaf Eng

Carl-Gustaf Eng, född 31 oktober 1904 i Tjärstads församling i Östergötlands län, död 20 juni 1986 i Lidingö församling i Stockholms län, var en svensk militär.

Eng avlade studentexamen i Linköping 1923 och officersexamen vid Kungliga Sjökrigsskolan 1925 samt utnämndes 1925 till fänrik vid Vaxholms kustartilleriregemente. Han studerade 1929 vid Gymnastiska Centralinstitutet och 1933 vid Kungliga Sjökrigshögskolan. År 1936 befordrades han till kapten och tjänstgjorde 1936–1939 vid Marinstaben och Försvarsstaben. Han var lärare vid Kungliga Sjökrigshögskolan 1939–1942 och stabschef vid Göteborgs kustartilleriförsvar 1942–1949. Han befordrades till major 1943 och till överstelöjtnant 1946. Han var tygmästare vid Blekinge kustartilleriförsvar 1949–1957 och chef för Minbyrån vid Marinförvaltningen 1957–1960.

Carl-Gustaf Eng invaldes 1943 som ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet och 1948 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.

I en nekrolog berättas följande om Carl-Gustaf Eng: ”Redan under sina första officersår gjorde han sig känd som en skicklig minör med stor fallenhet för teknik och manöverkonst i dåtidens ångkranpråm – dominerade mineringssystem. Han var också en skicklig navigatör och besatt ett stort mått av sjömansskap, varom åtskilliga berättelser fortfarande finns bevarade. En sådan handlar om hans uppmärksammade insats under krigsövningen mot Gotland 1928, som inleddes med en svårartad storm. Eng var då ålagd att med den lilla vedettbåten 15 samoperera med kustflottan i ett företag som började utanför Finska Vikens mynning. Förmodligen glömdes den lilla vedettbåten bort i de stora sammanhangen och överraskningen var därför stor när Eng i gryningen kom uppdykande i den våldsamma sjön i rätt position ost om Gotland – uppdykande lär ha varit rätt uttryck eftersom den långa och smala ’cigarren’ Vb 15 bara undantagsvis visade mer än masten ovanför vattenytan.”

1. ^ I folkbokföringen Karl Gustav Eng.
2. ^ Sveriges dödbok 1947–2003, CD-ROM, version 3.0 (Sveriges Släktforskarförbund 2003).
3. ^ Harnesk, Paul (red.): Vem är vem. Stor-Stockholm, andra upplagan (Bokförlaget Vem är vem AB, Stockholm 1962), s. 341.
4. ^ Kjellander, Rune: Svenska marinens högre chefer 1700–2005. Chefsbiografier och befattningsöversikter (Probus Förlag 2007), s. 236.
5. ^ Kjellander, Rune: Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995 (Kungl. Krigsvetenskapsakademien, Stockholm 1996), s. 151.
6. ^ Varenius, Bo: ”Carl-Gustaf Eng”, Tidskrift i sjöväsendet, 1987, s. 216, PDF.