Jan Moen

Jan Moen (født 1933, død 1995) var en svensk forfatter.

Moens forfatterskap var mangesidig. I 1961 debuterte han med romanen Och så föll regnet. Han har også skrevet kriminalromaner, drama, musikaler, lærebøker, barne- og ungdomsbøker samt populærhistoriske bøker. Han samarbeidet blant annet med Evert Lundström (kriminalromaner, under pseudonymet Julius Bark) og med K. Arne Blom (populærhistorie, blant annet Snapphaneboken, 1987), og med mange svenske kriminalforfatter under det felles pseudonymet Bo Lagevi. Moen, som siste delen av sitt liv bodde i en skånegård i Vejby, ga ut flere bøker med lokalhistorisk tilknytning: Bjärebygd (om Båstad, 1985), Luntertun - en försvunnen stads historia (om den meddelaldertidsby som foregikk Ängelholm, 1985), og den store Barkåkra - kyrkan, byarna, socknen, 1988. Han medvirket også i Ängelholm - en hembygdsbok. Moen var medlem av Skånska Deckarsällskapet

Bibliografi

• Kyrka och kultur 1993 (sammen med K. Arne Blom)
• Stormän och strider 1992 (sammen med K. Arne Blom)
• Byar och bönder 1991 (sammen med K. Arne Blom)
• Städer och stadsbor 1990 (sammen med K. Arne Blom)
• Medeltida liv i Skåneland
• Dykaren i ceibaträdet 1990
• Barkåkra 1988
• Silverskeppet 1988
• Kanonaden i Båstad 8-8 1788, 1988
• Snapphaneboken 1987 (sammen med K. Arne Blom)
• Luntertun 1985
• Apjakten 1985
• John Moe dubbelagent 1985
• Bjärebygd 1985
• Primus-Sievert AB 1882-1982, 1981
• Någon måste dö 1981
• Honduras 1979
• Skulle jag dö 1978
• Anna och presenten från Kreta 1978
• En blues från Hongkong 1976
• Mer om USA 1971
• Främre Indien 1968
• När pappa var liten, var han en korthårig popidol 1968
• Kreta 1968
• USA 1967
• När pappa var liten, var han liten som en tändsticka 1966
• Vila vid denna källa 1965
• Under lindarna 1962
• Och så föll regnet 1961

Priser og utmerkelser

• 1989 – Lengertz litteraturpris
• 1981 – Sherlock-prisen