Ulrik Quensel

Johan Ulrik Theodor Quensel, född 16 juni 1863 i Malmö, död 13 maj 1934 i Uppsala, var en svensk läkare och professor. Han var son till bankdirektören Johan Ulrik Quensel.

Quensel avlade mogenhetsexamen i Malmö 1881, blev 1892 medicine licentiat vid Karolinska institutet i Stockholm och promoverades 1894 till medicine doktor. Efter att ha tjänstgjort vid nämnda institutet, Lunds universitet och sjukhus i Stockholm utnämndes han 1902 till professor i patologi och allmän hälsovård vid Uppsala universitet. På hans initiativ bildades 1917Svenska patologföreningen, vilken 1922 utvidgades till Nordisk patologförening.

• Studier öfver den kroniska gastritens histologi (1893)
• Bidrag till kännedomen om den späda barnålderns patologi (1899)
• Alkoholfrågan från medicinsk synpunkt. Studier öfver alkoholismens pathologi (två band, 1913).
• Untersuchungen über die Morphologie des Harnsedimentes bei Krankheiten der Nieren und der Harnwege und über die Entstehung der Harnzylinder (1918, belönad med Svenska läkaresällskapets jubileumspris 1920).
• Zytologische Untersuchungen von Ergüssen der Brust- und Bauchhöhlen mit besonderer Berücksichtigung der karzinomatösen Exsudate (två band, 1928).

• Quensel, 4. Johan Ulrik Teodor i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
• Quensel, 4. J. Ulrik T. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
• Quensel, Johan Ulrik Theodor i Vem är det 1925

Noter

1. ^ Märkligare dödsfall i Sverige 1934 i Svenska Dagbladets Årsbok – händelserna 1934 (1935)