Ruben Wagnsson

Ruben Wagnsson, född 8 september 1891 i Örebro, död 15 februari 1978 i Katrineholm, var en svensk ämbetsman, politiker, fackföreningsman och nykterhetsivrare. Han var riksdagsman 1922–1947 och landshövding i Kalmar län 1947–1958.

Wagnsson, som var son till metodistpastor Gustaf Wagnsson och Adèle Ruben, avlade filosofie kandidatexamen vid Lunds universitet 1915 och arbetade som folkskollärare i Hässleby och Oskarshamn 1916–1934. Han blev riksdagsledamot i andra kammaren 1922 och efter två mandatperioder övergick han till första kammaren 1928 och blev då dess yngsta ledamot. Han utsågs till undervisningsråd 1935 och ordförande i TCO 1937. Han var chef för IOGT i Sverige 1929–1942 och IOGT-rörelsens internationelle chef 1947–1966. Då han 1947 utsågs till landshövding lämnade han riksdagen, TCO,Hörselfrämjandet, Skolöverstyrelsens folkbildningsrotel, Svenska Europahjälpen med mera. Han var redaktör för tredagarstidningen Oskarshamns-Posten 1920–1923 och stadsfullmäktiges ordförande i Oskarshamn 1928–1934. Han var en av två redaktörer för verket om Svenska folkskolans ledning i ord och bild 1942.

Under hans tid som landshövding förbättrades länets vägar och järnvägar samt flygförbindelser. Ölandsbrofrågan blev aktuell liksom etableringen av ett atomkraftverk vid Figeholm. Han var engagerad i biståndsfrågor och var ordförande i Röda korset.

Han var styrelseledamot i Samfundet Nordens Frihet 1941–1945.

Sitt liv har Ruben Wagnsson skildrat i memoarboken Många järn i elden 1969.

1. ^ Wagnsson, Ruben; Nils Wikström (1942). Svenska folkskolans ledning i ord och bild. Stockholm: Biografiskt Galleri. Libris länk 
2. ^ Byström, Tora (2009). Nordens frihet: samfundet, tidningen, kretsen. Lund: Sekel Bokförlag. sid. 355. Libris länk. ISBN 978-91-85767-47-2. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-25758