P. Eklund

Pehr Gustaf Eklund, född den 2 mars 1846 i Lund, död 1911 där, var en svensk teolog och präst. Han var domprost i Lund och professor vid Lunds universitet. Han var son till prosten Pehr Eklund och Bothilda Elisabeth Sjöström. Han var far till Pehr Eklund.

Eklund blev 1868 filosofie doktor, docent i exegetik vid Lunds universitet 1872, extraordinarie professor i symbolik och moralteologi 1882, professor i dogmatik och moralteologi 1890 samt förste teologie professor och domprost i Lund 1893, samma år som han blev teologie doktor.

När Eklund efter filologiska studier började sin teologiska bana, anslöt han sig närmast till Hans Lassen Martensen. Senare tog han inflytande från teologer som Friedrich Schleiermacher och Albrecht Ritschl utan att för den saken skull förändra sin grunduppfattning. Bland hans verk märks arbetena Den apostoliska tron (1897-99) och Evangelisk fadervårsdyrkan (1904-05).

Eklund var inspektor för Kristianstads nation, Lund.

Se "Domprosten Pehr Eklunds tryckta skrifter", förteckning i Skrifter tillägnade Pehr Eklund, Lund 1911, s. 753-758.

• Svensk uppslagsbok, Malmö 1931

• Edv. Rodhe: Pehr Eklund i Svenskt biografiskt lexikon (1949)
• Eklund, Pehr Gustaf i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
• Eklund, Per Gustaf i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)