Otto Wilhelm Staël von Holstein

Otto Wilhelm Staël von Holstein, född den 1 november 1834 i Stockholm, död den 14 mars 1902 i Jönköping, var en svensk friherre, jurist och ämbetsman, son till Otto Wilhelm Staël von Holstein (1802–1884).

Staël von Holstein blev student i Uppsala 1852, där han 1858 avlade filosofie kandidat- och 1860 hovrättsexamen. Han ingick därefter i Svea hovrätt samt blev 1862 vice häradshövding, 1873 assessor i nämnda hovrätt, 1879 tillförordnad byråchef för lagärenden i Justitiedepartementet och ledamot av Nya lagberedningen samt 1883 president i Göta hovrätt. År 1893 kreerades han till juris hedersdoktor i Uppsala.

Staël von Holstein var sekreterare i vattenrättskommittén 1863–65, ledamot av sjölagskommittén 1877–78 och av Förstärkta lagberedningen 1884–87 samt ordförande i kommittén för jordbrukskreditlagstiftningen 1886. Bland hans skrifter kan nämnas Fastighetsböcker eller icke? Betänkligheter vid Kongl. Maj:ts proposition till 1875 års riksdag (1875), Om rättegångsformen i de nordiska länderna (i "Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri", 1892) och Om dödsstraffets afskaffande (ibidem 1893).

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Staël von Holstein, 9. Otto Vilhelm, 1904–1926.

Noter

1. ^ [ ] Klara kyrkoarkiv, Dopböcker över äkta barn, SE/SSA/0010/C I b/8 (1828-1850), bildid: C0056124_00139, sida 188, födelse- och dopbok, läst: 9 maj 2019,
2. ^ [ ] Jönköpings Kristina kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/VALA/00170/F/6 (1895-1906), bildid: A0008722_00129, sida 124, död- och begravningsbok, läst: 9 maj 2019,