Lars Roos

Lars Anders Roos, född 18 augusti 1945 i Falun, är en svensk pianist.

Lars Roos började att spela piano, när han var fyra år. Som sextonåring avlade han kantorsexamen i Uppsala. Han fortsatte med att studera piano för professor Stig Ribbing, först privat och därefter i fyra år vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Han fortsatte sedan sina studier i USA, först för Sascha Gorodnitzki, lärare vid Juilliard, och därefter för Jorge Bolet i London. Roos tilldelades Jussi Björlingstipendiet år 1972.

Roos har spelat med bland andra Elisabeth Söderström, Rolf Björling, Nicolai Gedda, Håkan Hagegård, Gitta-Maria Sjöberg och Ingvar Wixell. Han ackompanjerade under nästan 15 år operasångerskan Birgit Nilsson under flera av hennes världsturnéer efter att ha blivit välkänd som huspianist i 160 direktsändningar av TV-programmet Kafé 18. Roos har spelat in många skivor, varav några med instrumental populärmusik under titeln Örongodis. Han har gjort ett stort antal kyrkokonserter tillsammans med Putte Wickman.

På grund av en ögonsjukdom fick Roos allt större svårigheter att spela och den 16 november 2004 gav han sin sista stora konsert på Konserthuset i Stockholm. I anslutning till detta gjordes dokumentären Jag ser inte musiken längre av filmaren Torbjörn Lindqvist, som sändes i SVT i augusti 2006.

Roos har dock fortsatt att göra vissa framträdanden, till exempel ett antal konserter hösten 2007 med Sanna Nielsen och konserter i Ersta kyrka hösten 2015 och 2016.

Noter

1. ^ Sveriges befolkning 1990, DVD-ROM, Riksarkivet SVAR 2011
2. ^ [ ] ”lars-roos-60”. Helsingborgs Dagblad. 18 augusti 2005. Arkiverad från originalet den 6 december 2019. https://web.archive.org/web/20191206025816/https://www.hd.se/2005-08-18/lars-roos-60-ar-den-18-augusti. 
3. ^ [ ] ”Spotlight”. Sveriges Radio. 24 juni 2015. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/579565. Läst 6 december 2019. 
4. ^ [ ] Lars Collin (5 mars 2006). ”Musikant söker nya vägar”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/musikant-soker-nya-vagar. Läst 5 september 2015. 
5. ^ Linda Hjertén (30 september 2004). ”Ögonsjukdom tvingar Lars Roos sluta spela”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/a/XwbXXm/ogonsjukdom-tvingar-lars-roos-sluta-spela. 
6. ^ Torbjörn Lindqvist. ”Jag ser inte musiken längre (2006)”. MAS-media, Svensk Filmdatabas. http://www.svenskfilmdatabas.se/sv/item/?type=film&itemid=69170. Läst 15 mars 2020. 
7. ^ Jenny Leonardz (21 februari 2006). ”Pianistens förlorade syn blev film”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/pianistens-forlorade-syn-blev-film. 
8. ^ ”Sjukdomen hindrar - "Jag ser inte musiken längre" - SVT1 2006-08-03 20:30”. Svenska Dagbladet. 3 augusti 2006. https://www.svd.se/arkiv/2006-08-03/70. 
9. ^ ”Från Gospel till Chopin - ett spännande möte mellan två folkkära artister, Berwaldhallen”. Svenska Dagbladet. 25 september 2007. https://www.svd.se/arkiv/2007-09-25/78. 
10. ^ ”Lars Roos - Exklusivt tillfälle att lyssna till pianisten Lars Roos i Stockholm”. Svenska Dagbladet. 18 oktober 2015. https://www.svd.se/arkiv/2015-10-18/63. 
11. ^ ”Pianorecital med världspianisten Lars Roos – musik av bland andra Mozart, Beethoven och Bartók”. Svenska Dagbladet. 14 oktober 2016. https://www.svd.se/arkiv/2016-10-14/38. 

Webbkällor

• Svensk mediedatabas

• Lars Roos webbplats
• Lars Roos på Discogs