Inge Jonsson

Jonsson blev filosofie doktor och docent 1961 i litteraturhistoria och poetik för en avhandling om Emanuel Swedenborg, och 1973 professor i litteraturvetenskap, allt vid Stockholms universitet. 1978 blev han dekanus för historisk-filosofiska sektionen. 1984 blev han prorektor och 1988 rektor vid samma universitet. Under åren har Jonsson dessutom haft flera betydande uppdrag, som till exempel ordförande i Riksbankens Jubileumsfond och Försvarshögskolans styrelse. Han är ledamot av Vitterhetsakademien, där han var preses 1999–2001, Vetenskapsakademien, Académie européenne des sciences, des arts et des lettres, Academia Europaea, Det Norske Videnskaps-Akademi samt Kungl. Krigsvetenskapsakademien. Jonsson är sedan år 1976 ledamot av Samfundet De Nio och ordförande av samfundet sedan 1988. Han innehar stol nummer 1.

• 1961 – Swedenborgs skapelsedrama De cultu et amore Dei
• 1969 – Swedenborgs korrespondenslära
• 1971 – Emanuel Swedenborg
• 1971 – Idéer och teorier om ordens konst
• 1976 – Vad händer med svenska språket
• 1978 – Maktens verktyg
• 1980 – Språken i vårt språk
• 1983 – I symbolens hus
• 1984 – Tal på Övralid 1984
• 1986 – Den sköna lögnen
• 1988 – Humanistiskt credo
• 2003 – Vitterhetsakademien 1753–2003

• 1963 – Warburgska priset
• 1973 – Axel Hirschs pris
• 1980 – Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien
• 1984 – Övralidspriset
• 1987 – Schückska priset
• 1995 – Kellgrenpriset
• 2005 – Svenska Akademiens Kungliga pris
• 2013 – Medaljen Illis Quorum meruere labores i guld av 12:e storleken

• Idéer och teorier om ordens konst på Litteraturbanken

  Denna biografiska artikel om en svensk akademiker eller forskare saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.