Heinrich Klaustermeyer

Klaustermeyer var utbildad låssmed och gick med i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) år 1932. Tre år senare, 1935, tog han värvning i Wehrmacht. På grund av hälsoskäl kunde han dock inte bli yrkesmilitär. Strax innan andra världskriget utbröt 1939 fick han anställning vid Gestapo i Bielefeld. Påföljande år kommenderades Klaustermeyer till Warszawa, där han hade olika uppgifter hos kommendören för Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD), Ludwig Hahn. I huvudsak tjänstgjorde han i stadens judiska getto. Vid krigsslutet 1945 greps han av brittiska trupper och hölls internerad i två år. Därefter var han verksam som chaufför.

År 1960 fick statsåklagaren i Hamburg kännedom om Klaustermeyers misstänkta krigsbrott genom ett vittnesmål från en av de överlevande från Warszawas getto. Han greps och sattes i januari 1961 i förundersökningshäkte, men tillbakavisade samtliga anklagelser. Förundersökningen mot Klaustermeyer inleddes i maj 1963 och ett år senare ställdes han inför rätta inför Landgericht Bielefeld. Klaustermeyer åtalades för mord på 20 gettoinvånare från hösten 1941 till februari 1943. Således gjordes han inte rättsligt ansvarig för sin medverkan i kväsandet av upproret i Warszawas getto i april–maj 1943. I februari 1965 dömdes Klaustermeyer till livstids fängelse.

Noter

Tryckta källor

• Glienke, Stephan Alexander; Paulmann, Volker; Perels, Joachim (2008) (på tyska). Erfolgsgeschichte Bundesrepublik?: die Nachkriegsgesellschaft im langen Schatten des Nationalsozialismus. Göttingen: Wallstein. ISBN 978-3-8353-0249-5