Eugen Erhardt

Eugen Karl Erhardt, född 6 november 1889 i Stuttgart-Feuerbach, död 1972 i Stockholm, var en tysk svensk medaljgravör och guldsmed.

Han var son till Jacob Erhardt och Louise Koch. Han blev svensk medborgare 1947.

Erhardt studerade vid Höhere Staatliche Fachschule für Edelmetallindustrie i Schwäbisch Gmünd 1903-1908, han var elev vid Grossherzogl Kunstgewerbeschule i Pforzheim 1908-1914. Han var under åren 1914-1918 delaktig i första världskriget och vid krigsslutet kunde han återvända till Pforzheim för att avsluta sina studier. Vid sidan av skolstudierna fick han privatundervisning i figurteckning av Julius Müller-Salem. Erhardt var mångsidig som guldsmed och ciselör vilket ledde till samarbeten med åtskilliga guldsmedsföretag i Pforzheim. Han gjorde sig även känd som en mycket duktig medaljgravör och blev som sådan ofta pristagare vid olika konstnärliga tävlingar. Bland hans arbeten från den tiden märks 3 stycken Luthermedaljer som nu finns vid Landesgewerbemuseum i Stuttgart och i Luther-Halle i Wittenberg som han utförde till det 400-åriga reformationsjubileet 1917.

Erhardt var verksam i Sverige sedan 1932 först som elev vid Konsthögskolan 1932-1939 där han studerade för Olle Hjortzberg, Otte Sköld och Isaac Grünewald. Han var dessutom privatelev till Grünewald fram till dennes död. Tyngdpunkten i Erhardts svenska medaljproduktion utgöres av en serie medaljer utförda 1932-1943 över Gustav II Adolf. Den består av 48 delar och varje sida gjuten i endast ett exemplar, dessa ställdes ut i sin helhet på Kungliga myntkabinettet 1934. Av Erhardts övriga sparsamma produktion märks medaljen över godsägaren O. Wibom 1936-1937, tio medaljer över Isaac Grünewald 1939, medaljen över Olle Hjortzberg 1941 samt en dopskål till Avesta kyrka.

Tryckta källor