Ester Riwkin

Ester Riwkin, ursprungligen Pettersson, född 8 oktober 1904 i Adolf Fredriks församling, Stockholm, död 18 augusti 1972 i Oscars församling, Stockholm, var en svensk översättare, författare, förläggare och restauratör.

Ester Riwkin dotter till fartygskonstruktören Carl Gustaf Pettersson. 1931–35 var hon med i gruppen som drev tidskriften och bokförlaget Spektrum. Hon var gift med en annan medlem i kollektivet, Josef Riwkin, och var tidvis hälftenägare av bokförlaget Spektrum. Under och efter Spektrumtiden översatte hon flera ryska författare till svenska. Makarna Riwkin bodde i New York 1939–1951, och sedan i Paris till Josef Riwkins död 1965, varest de bedrev litterär verksamhet och restaurangrörelse.

• Ringen som bröts (Stockholm: Norstedt, 1949)

Översättningar

• Maxim Gorkij, Tolstoj (översatt med Josef Riwkin, Stockholm: Ringförlaget, 1932)
• Hermann Kesten, Lyckliga människor (Stockholm: Spektrum, 1932)
• Vera Inber, Gråt inte Ninel! Noveller (översatt med Josef Riwkin, Stockholm: Bonnier, 1933)
• Osip Dymov, Vlas (Stockholm: Spektrum, 1933)
• Michail Osorgin, Terroristerna (översatt med Josef Riwkin, Stockholm: Tiden, 1935)
• Michail Osorgin, Den långa färden (översatt med Josef Riwkin, Stockholm: Tiden, 1936)
• Ilja Ilf och Jevgenij Petrov, Tolv stolar (översatt med Josef Riwkin, Stockholm: Bonnier, 1937)
• Michail Osorgin, Frimuraren (översatt med Josef Riwkin, Stockholm: Tiden, 1938)
• Michail Osorgin, Den gröna världen (Stockholm: Tiden, 1940)
• Erich Kästner, Kärlek över gränsen (Stockholm: Rabén & Sjögren/Vi, 1957)
• Isaak Babel, Berättelser från Odessa (översatt med Josef Riwkin och Staffan Dahl, Stockholm: Tiden, 1960)

• Axels fästmö i De utstötta (1931)