Erik Bergström

Erik Walter Bergström, född 5 april 1857 i Linköpings S:t Lars församling, Östergötlands län, död 5 februari 1937 i Danderyds församling, Stockholms län (i Djursholm), var en svensk militär (generallöjtnant).

Bergström var son till hovrättsnotarie Svante Bergström och Anna Charlotta Juberg. Han tog studentexamen 1877 och blev underlöjtnant vid Andra livgrenadjärregementet (I 5) 1878. Bergström tjänstgjorde vid Gotlands nationalbeväring (Gotlands infanteriregemente) 1879, blev löjtnant där 1884 och var löjtnant vid generalstaben 1886. Han blev kapten vid generalstaben 1891 och vid regementet 1896. Bergström blev major vid generalstaben 1898, stabschef vid III. arméfördelningen 1900–1902, överstelöjtnant vid Kalmar regemente (I 21) 1902 och blev överste och chef för Västgöta regemente (I 6) 1904. År 1912 blev han generalmajor och militärbefälhavare på Gotland och var 1917–1919 chef för VI. arméfördelningen 1917–1919. Han utnämndes till generallöjtnant och var inspektör för infanteriet 1919–1922. Han avgick från beställning på stat 1922.

Bergström var 1888–1895 lärare vid Artilleri- och ingenjörhögskolan och 1898–1899 lärare vid Krigshögskolan. Bergström blev ledamot av andra klassen av Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1900 och ledamot av första klassen 1912. Förutom uppsatser i krigsvetenskapliga tidskrifter författade han en av akademien prisbelönad avhandling om svenska kavalleriets användning och stridssätt (i 1885 års handlingar). I Vårt försvar utgav han De finkalibriga gevärens och det röksvaga krutets inflytande på taktiken (1895) samt publicerade Infanteriet och fältartilleriet (1907).

• Kommendör med stora korset av Svärdsorden, 6 juni 1919.
• Kommendör av första klassen av Svärdsorden, 6 juni 1912.

• Uddgren, H.E.: Erik Bergström (militär) i Svenskt biografiskt lexikon (1922)

Noter

1. ^ Erik Walter Bergström, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon ID: 18678,
2. ^ [ ] Vem var det?: biografier över bortgångna svenska män och kvinnor samt kronologisk förteckning över skilda ämbetens och tjänsters innehavare. Stockholm: Norstedt. 1944. sid. 25. Libris länk. http://runeberg.org/vemvardet/0025.html 
3. ^ Hildebrand, Albin; Bergström, Otto, red (1896). Svenskt porträttgalleri. 7, Armén. H. 1, Generalitetet, de kungliga personernas staber, generalstaben och fortifikationen. Stockholm: Tullberg. sid. 31. Libris länk. http://runeberg.org/spg/7-1/0043.html 
4. ^ [ ] Hildebrand, Albin; Odén, Klas, red (1904). Svenskt porträttgalleri. 14, Akademier samt vittra och lärda samfund. Stockholm: Tullberg. sid. 180. Libris länk. http://runeberg.org/spg/14/0200.html 
5. ^ Kungl. Krigsvetenskapsakademien. i Sveriges statskalender 1925
6. ^ Westrin, Theodor, red (1922). Nordisk familjebok: konversationslexikon och realencyklopedi. Bd 34 (Ny, rev. och rikt ill. uppl.). Stockholm: Nordisk familjeboks förl. sid. 578. Libris länk. http://runeberg.org/nfcn/0505.html 
7. ^ Kungl. Svärdsorden. i Sveriges statskalender 1925
8. ^ Kungl. Svärdsorden. i Sveriges statskalender 1915