Carl Leijell

Carl Leijell, född 1718, död 1786, var en svensk mineralog och bergsråd.

Carl Leijel var son till preses i Handelskollegium Johan Leijel och Margareta Hising. 1736 blev han auskultant i bergskollegium för att sedan anställas som kanslist där, varefter han blev notarie och sist proberare. 1752 blev han bergmästare, först i Södermanland och Östergötland, och senare i Värmland. Liksom flera av hans släktingar naturaliserades han som svensk adelsman 1773. Han fick med ålderns rätt avsked från bergmästaresysslan 1787 med titeln av bergsråd. Efter att han adlats skrev han sig till Hvalstad.

Leijell invaldes 1745 som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och var akademiens preses under tredje kvartalet 1751. Han utgav flera uppsatser, varav två publicerades i Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar.

1753 gifte han sig med Ulrika Ekenberg (Ekenbergnr 476) vars mor var en Königsheim.

• Rön om en nyligen uppfunnen Zink-blandad Kopparmalm, och at derutur utan vidare tillsats af annan koppar utbekomma en art messings regulus (Kongl. Swenska Wetenskaps Academiens Handlingar för Månaderne Aprilis, Majus ock Junius 1745, s. 96-102)
• Tal om anläggningen och nyttan af det slags bärgs-arbete som stoll-byggnad kallas [microform]: hållet för Kongl. Svenska vetenskaps academien d. 19. octobr. år 1751
• Prof på Tabergs Järnmalms halt (Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar för 1760, s. 29-30)

• Wikisource

• Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor