Carl Julius Lewenhaupt

Carl Julius Lewenhaupt, greve till Falkenstein, friherre till Reipoltzkirchen, och herre till godsen Bretzenheim, Boserup, Stäflö och Sörby, född 2 april 1664 på Charlottenborg, död 3 juni 1726 i Stockholm, var en svensk militär. Han var son till Ludvig Wierich Lewenhaupt och far till Mauritz Casimir Lewenhaupt.

Lewenhaupt blev student i Lund 1671, i Uppsala 1675 och i Rostock 1680. Han blev musketerare vid Livgardet 1681, pikenerare där 1682, korpral 1683 och senare samma år underofficer och fänrik. Lewenhaupt blev 1687 kapten vid drottningens livregemente till fot och erhöll 1690 permission att gå i utländsk tjänst. Han blev major vid guvernörsregementet i Wismar 1695, kommendant i Güstrow 1697, överstelöjtnant vid guvernörsregementet i Wismar 1701 och därefter överste för wismarkska infanteriregementet 1709. Av rådet utnämndes Lewenhaupt 1710 till överkommendant i Stade, men innehade bara posten en kort tid, då Karl XII utnämnt en annan person till posten. 1714 erhöll han avsked från militären på grund av sjuklighet, och bosatte sig på slottet Winnweiler. 1719 blev han generalmajor av infanteriet.

• Svenska adelns ättartavlor, Gustaf Elgenstierna. Stockholm 1928