Bo Ehnbom

Bo Karl Georg Ehnbom, född 28 mars 1899 i Örtofta församling i Malmöhus län, död 13 februari 1985 i Lidingö församling i Stockholms län, var en svensk ingenjör.

Ehnbom avlade filosofie kandidat-examen vid Lunds universitet 1921 och civilingenjörsexamen vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm 1925. Han var laboratorieingenjör vid Platen-Munters’ Refrigerating Co 1926–1941 och bidrog under denna tid med flera uppfinningar rörande kylaggregat och gasbrännare. Han deltog som frivillig i finska vinterkriget. År 1941 utnämndes han till arméingenjör och 1948 armédirektör av första graden, varefter han tjänstgjorde i Tygavdelningen i Arméförvaltningen: först som sektionschef i Vapenbyrån och sedan som chef för Första vapenbyrån 1951–1954. ”Han var en framstående teoretiker gällande [luftvärnet]. Ehnbom ställde höga krav på mångsidighet i instrumenteringen. Särskilt gällde detta 1948 års 40 mm luftvärnsautomatkanon. Ehnbom intresserade sig också för eldledningen hos den tyngre 12 cm kanonen. Snart nog kom robotvapnet, vilket gjorde det tyngre luftvärnet föråldrat.” Han var 1946–1949 lärare i materiel- och konstruktionslära vid Artilleri- och ingenjörhögskolan. Åren 1954–1964 var han arméöverdirektör och chef för Verkstadsavdelningen i Armétygförvaltningen tillika chef för Tygtekniska kåren. ”Som chef för de militära verkstäderna genomförde Ehnbom rationalisering av hela organisationen, vilket även ledde till bildandet av regionala förrådsledningar. Han sörjde också för en kvalificerad rekrytering till arméingenjörsorganisationen, bl. a. genom att yngre arméingenjörer kunde bli kommenderade till de tekniska högskolorna. Han borttog också de tidigare påfallande bristerna i fältreparationstjänsten.” Ehnbom inträdde 1964 i reserven med generalmajors tjänsteklass.

Bo Ehnbom invaldes 1949 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.

• Riddare av Vasaorden, 1952.
• Kommendör av Nordstjärneorden, den 6 juni 1958.

1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, version 5.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2010).
2. ^ [ ] Odelberg, Wilhelm (1985). ”Minnesteckningar över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar:sid. 292. 
3. ^ Harnesk, Paul, red (1962). Vem är vem. Stor-Stockholm (2). Stockholm: Bokförlaget Vem är vem AB. sid. 309 .
4. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1948. Uppsala. 1948. sid. 369 .
5. ^ Sveriges statskalender för året 1950. Uppsala. 1950. sid. 386 .
6. ^ Sveriges statskalender för året 1954. Uppsala. 1954. sid. 109 .
7. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 88. ISBN 91-8718-418-4 .
8. ^ Sveriges statskalender för skottåret 1964. Uppsala. 1964. sid. 103, 390 .
9. ^ Sveriges statskalender för året 1965. Uppsala. 1965. sid. 106 .
10. ^ [ ] Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 152. ISBN 91-630-4181-2 .
11. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 338 .
12. ^ Bihang till Sveriges statskalender 1968. Kungl. Svenska riddareordnarna 1968. Uppsala. 1968. sid. 164 .

• Odelberg, Wilhelm (1985). ”Minnesteckningar över bortgångna ledamöter”. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar:sid. 292.