Anton Ludvig Fahnehjelm

Anton Ludvig Fahnehjelm, född 28 juli 1807, död 6 januari 1875 i Stockholm, var en svensk major och mekaniker.

Fahnehjelm avlade kameralexamen i Uppsala 1827, ingick 1828 som underlöjtnant vid sjöartilleriet och blev vid Flottans mekaniska kår löjtnant 1837, kapten 1846 och major 1854.

Han vann sig ett namn genom åtskilliga uppfinningar och förbättringar på det tekniska området. Sålunda konstruerade han självantändande minor (1833), uttog patent på en dykaredräkt av kautschuk (1839), införde galvanisk tändning vid bergsprängning under vatten (1843) och gjorde på galvanisk väg avgjutningar åt Topografiska kårens kartverk (1847).

Hans namn är nära förbundet med den elektriska telegrafens historia i Sverige. År 1853 drogs av honom och överstelöjtnant Isac Fredrik von Heland (1801-1890) den första telegraflinjen, mellan Stockholm och Uppsala. Fahnehjelm utnämndes till avdelningschef vid Elektriska Telegrafverket och blev vid verkets ombildning intendent vid dess norra distrikt. Under åren 1854-60 anlades under hans tillsyn nya linjer över en stor del av Sverige. Vid nedläggandet av undervattenskabeln mellan Skåne och Själland 1854 förestod han arbetet på svenska sidan.

Hans son Otto Fahnehjelm var uppfinnare och införde tillverkningen av cement i Sverige.

• Fahnehielm

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Fahnehjelm, 1904–1926.

Noter

1. ^ [ ] Anton Ludvig Fahnehjelm, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon ID: 15000,
2. ^ [ ] Svenskt biografiskt lexikon,
3. ^ ”Otto Bernard Fahnehjelm”, Svenskt biografiskt lexikon,