Uno Troilus

The basics

Quick Facts

Gender
Male
Birth1586
Death15 February 1654 (aged 68 years)
The details

Biography

Uno Troilus (senare ättlingar skrev sig Troilius), född i Backa 1586, Hyltinge socken, död 15 februari 1654 i Leksands socken, var en svensk präst.

Uno Troilus var son till Truls Larsson, som senare blev fogde på Tidö slott. Av Elof Terserus placerades han tio år gammal i Västerås skola och studerade även i Strängnäs och Växsjö, och begav sig 1608 till Tyskland för studier, och erhöll 1616 magistergraden i Wittenberg. Efter sin hemkomst prästvigdes han och utsågs till penitentiarie i Västerås stift. Under det att han åtföljde biskopen på visistationer blev han känd i Leksands socken, och begärdes 1618 av församlingen till kyrkoherde, vilket godkändes av biskopen. Han var orator vid prästmötet 1621, respondent 1629, predikant 1635 och preses 1649. 1648 utsåg han till kontraktsprost i Österdalarna. I sitt äktenskap med företrädarens änka Margareta Hansdotter (1594-1657), kallad stormor i Dalom, fick han fem söner och sju döttrar bland vilka märks kyrkoherde Samuel Troilius och borgmästaren i Falun Zacharias Troilius.

Barn

Barn i äktenskapet med Margareta Hansdotter i hennes andra äktenskap

  • Samuel Unonis Troilius (1620-1666), prost i Leksand
  • Eric Troilius (1620-1645) student drunknade
  • Zakarias Troilius (1621-1693), borgmästare i Falun
  • Anna Troilia (1622-1666), gift med prosten i Falun Lars Blackstadius (-1640), borgmästaren i Falun Henric Teet ( - 1657) och biskopen i Västerås Nicolaus Rudbeckius (1622-1676)
  • Emfred Troilia (1623-efter1697), gift med prosten Rättvik Olof Dalekarus och prosten i Rättvik Peter Schottenius
  • Elisabet Troilia (1624-1655), gift med biskop Johannes Terserus (1605-1678)
  • Sara Troilia, gift med prosten i västra Vingåker Marcus Simming
  • Margareta Troilia, gift med prosten i Sala Johan Aborgenis
  • ytterligare 2 barn som dog unga

Källor

  • Svenska Ättertal 1989/12
The contents of this page are sourced from Wikipedia article on 09 Sep 2020. The contents are available under the CC BY-SA 4.0 license.