Johannes Müller

Johannes Müller, född den 19 april 1864 i Riesa i Sachsen, död den 4 januari 1949 i Elmau, var en tysk religiös skriftställare.

Müller utövade under ett drygt halvsekel en omfattande, i vida kretsar högt värderad religiös författarverksamhet. Huvudsyftet med denna framgår redan av titeln på den skriftserie, som han under många år från 1898 - de första åren tillsammans med Heinrich Lhotzky - utgav: "Blätter zur Pflege persönlichen Lebens". Müller ville söka vara en själavårdare för den moderna kulturmänniskan och vände sig framför allt till sådana, som stod det religiösa livets mera gängse former fjärran. Bakgrunden för hans förkunnelse var kritiken av den personlighetslivet nivellerande och utplånande sidan i det moderna kulturlivet. Hans lösenord var "omedelbart" och "ursprungligt" liv. Vägen till detta liv går inte genom reflexion och viljeansträngning, utan därigenom, att människan i sin själs innersta kommer i beröring med verklighetens innansida och produktiva, nyskapande makt. Med stor energi betonade Müller, hur människan i den verkliga religionens värld kommer i beröring med "objektiva makter", med den förborgade livsmakt, som gör sig gällande bakom allt skeende och som inifrån bemäktigar sig och övervinner oss. "I den verkliga religionen råder gudomlig aktivitet, där är nyskapande liv". Synes Müller genom sitt krav på försänkande i själslivets djup träda i förbindelse med den för mystiken karakteristiska tankegången, så ville han å andra sidan hävda sin motsättning till all typisk mystik, vilken han i själva verket betraktar som ett religionssurrogat: den verkliga religionen är enligt honom gudsupplevelse i motsats till mystikens gudsnjutning. Kännetecknet på det nyskapande är, att människan blir förd ut över sig själv, att den nedtryckande självbeskådningen upphör. Denna upplevelse av gudomen blir sedan livsförnimmelser och impulser, som omsätts i livet.

Bland Müllers mera betydande arbeten märks Die Bergpredigt (1906, 6:e upplagan 1920; "Bergspredikan tolkad för vår tid", 1922) samt Die Reden Jesu (3 delar, 1909-18; "Vad Jesus talat, tolkat för vår tid", 1914-16). Några av Müllers mindre verk översattes till svenska: "Vem är Jesus?’ (1920), "Om livet och döden" (1921), "Vad som hämmar livet" (1920) med flera. Müllers styrka ligger väsentligen i den väckande och impulsgivande karaktär, som hans skriftställarskap äger, samt i hans förmåga att vinna kontakt med samtida själsliv. Hans böcker bär prägeln av den "omedelbarhet och ursprunglighet", som han vill förkunna. Terminologin däremot är ofta mindre noggrann och tankegången inte sällan dunkel. I sin polemik mot andra religiösa åskådningar kan Müller bli både summarisk och orättvis, och han överdriver gärna olikheten mellan sig själv och de åskådningar han bekämpar. För det religiösa livets samfunds- och gemenskapssida stod han tämligen oförstående. Müller bodde under många år på Schloss Elmau i Bayern, där han inrättade ett slags hospits i stor stil för kroppslig och själslig vila och vederkvickelse. Han höll föreläsningar i Stockholm vid flera besök 1919- 1919-1923.