Folke Jonsson

Folke Jonsson, troligen död 1313, var en svensk riddare (utnämnd något av åren 1298–1305), och riksråd. Han var son till Johan Karlsson (Fånöätten) och Ragnhild Erlandsdotter (Finstaätten). Hans maka är okänd, men antas ha varit nära besläktad med marsken Torgils Knutsson.

Enligt Erikskrönikan fick Folke Jonsson berätta för Torgils Knutsson att han skulle avrättas, och Folke nämns den 9 februari 1306 tillsammans med Kristiern, fogde på Stockholms slott, som sigillvittne i marskens testamente. De var också båda bland marskens åtta exekutorer. Efter att hertigarna Erik och Valdemar samma höst fängslade sin bror, kung Birger Magnusson, i Håtunaleken fick Folke av dem gods som tagits från Torgils och Kristiern, och uppträder de följande åren som hertigarnas man. År 1310 mottog han dock en gård från kung Birger, och år 1312 tillhörde han kungens råd.

Barn:

1. Birger Folkesson, nämnd när han till ärkebiskop Olof säljer mark i Flottsund
2. Jon Folkesson (Fånöätten), kanik i Uppsala, död 1335 eller 1336. Med Jon Folkesson utslocknade Fånöätten, och han ärvdes av mödernefränder, av vilka en var gift med södermanlandslagmannen Lars Ulfsson (Ama).

Antavla

Se även

Fånöätten

Referenser

1. ^ [ ] Gillingstam, Hans: Fånöätten i Svenskt biografiskt lexikon
2. ^ Svenska sigiller från medeltiden av Bror Emil Hildebrand