Carl Eric Wadenstierna

Carl Eric Wadenstierna, född den 22 februari 1723, död den 5 januari 1787, var en svensk ämbetsman och politiker. Han var son till Thomas Wadenstierna. En av hans döttrar blev gift med Sveriges förste justitieombudsman, Lars Augustin Mannerheim.

Efter avslutade studier valde Wadenstierna den civila ämbetsmannabanan och blev 1755 protokollsekreterare, 1762 krigsråd samt 1773 statssekreterare för krigsärendena, från vilken post han 1781 tog avsked. Under frihetstidens senare skede gjorde sig Wadenstierna känd som en av Hattpartiets stridbarare krafter på riddarhuset samt var vid 1769 och 1771 års riksdagar ledamot av sekreta utskottet. Vid den senare av dessa var han också en av dem, som vid dess början på Gustav III:s begäran sökte åvägabringa en förlikning mellan de båda stridande partierna. År 1762 utsågs han till fullmäktig i riksens ständers kontor och fungerade som sådan till dettas upplösning 1766. Efter revolutionen syntes han till en början vid kungens sida och lämnade honom sitt stöd vid 1778 års riksdag. Men 1786, då han var en av sitt stånds elektorer och ledamot av lagutskottet, intog han åter en ledande ställning inom oppositionen. Särskilt gjorde han sig bemärkt genom sitt förslag om ståndsprotokollernas tryckning och var huvudtalaren för bevillningens åtagande på endast fyra år. Wadenstierna blev 1779 riddarhusdirektör.