Albert Carlgren

Albert Elis Carlgren, född 8 juni 1870 i Härnösand, död 28 juli 1933 i Stockholm, var en svensk jurist, son till Wilhelm Carlgren, farbror till Matts Carlgren och kusin till Oscar Carlgren.

Carlgren avlade mogenhetsexamen i Härnösand 1888, blev student i Uppsala året därpå, avlade examen till rättegångsverken 1893 och blev extra ordinarie notarie i Svea hovrätt samma år. År 1904 blev han konsistorienotarie i den nybildade Luleå stift och 1928 stiftssekreterare.

Han ivrade för förbättringar av församlingslivet och skolväsendet i stiftet. Han gjorde en betydelsefull insats för ödemarksbefolkningens bästa, var från 1906 verkställande ledamot i styrelsen för Norrbottens läns arbetsstugor och gjorde denna organisation till en viktig humanitär organisation. Han var även ordförande för Röda korset i Norrbottens län och deltog i förbättringarna av ödebygdernas sjukvård.

Han fick 1919 i uppdrag av Utrikesdepartementet att utreda förhållandena för den finsktalande befolkningen i länet. Han tillhörde även Luleå stadsfullmäktige 1908-25 och var sekreterare i Norrbottens läns landsting 1911-29. Vid Luleå stads 300-årsjubileum 1921 skrev han en kantat som tonsattes av Wilhelm Peterson-Berger.

Bibliografi

• Föredrag vid möte i handelskammarfrågan i Umeå den 28 nov. 1914, Luleå 1915
• En lifsfråga för vår finnbygd, Stockholm 1917
• Biskoparna och domkapitlen, med hänsyn till deras nutida uppgifter och arbetssätt: Framställning som på offentligt uppdrag utarbetats, Stockholm 1919
• Domkapitelskommitténs betänkande. 1.2, Stiftsstyrelsernas organisation, bilagor, Stockholm 1919

Källor

• Nordisk Familjebok 1951-55
• Svenska Släktkalendern 1950

Noter

1. ^ [ ] Albert E Carlgren, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon ID: 16406,
2. ^ Svenskt porträttgalleri : X:12 Prästerskapet i Luleå stift, omnämnd som: Konsistorienotarie Albert Elis Carlgren, läst: 31 januari 2018,
3. ^ Albert Elis Carlgren, Geni.com profil ID: Albert-Elis-Carlgren/6000000021828853031, läst: 31 januari 2018,
4. ^ Carlgren, ALBERT ELIS, SvenskaGravar.se, läst: 9 juni 2017,